Supersnuten stannar vid sin läst
Crackdown 2 – recension
Publicerad: 2010-07-14

Crackdown 2 är liksom sin föregångare ett öppet och fritt actionspel där man tar rollen som supersnut i en futuristisk stad. Som brukligt i genren far man sedan omkring efter eget tycke, skapar förödelse och utför uppdrag. Det handlar om att röja upp bland gangstrar och monster utan speciellt mycket inramning. Precis som i ettan blir spelupplevelsen allt mer superhjältelik desto längre man kommer. I början har man inte mycket mer att komma med än de vanliga poliserna men i takt med att ens erfarenhet ökar så blir man snabbare, hoppar högre och lyfter tyngre saker. Mot slutet är man en fullfjädrad supersnut som studsar mellan hustaken och slänger bilar på folk.
Till skillnad från föregångaren där det fanns flera olika gangstergäng är det nu bara ett enda gäng kvar i staden. Man kan anfalla deras fästen och ta kontroll över stadsdel efter stadsdel vilket gör ens huvudjobb enklare. Men den största nyheten i tvåan är dag- och nattcykler. Dessa är inte bara för syns skull eftersom vissa av stadens invånare har förvandlats till nattaktiva, zombieliknande mutanter. På dagarna är gatorna därför fulla av civilister som man måste undvika att ha ihjäl och när mörkret faller klättrar zombierna istället upp ur kloakerna. Vid gryning och skymning ändras alltså den taktiska situationen dramatiskt vilket man kan använda till sin fördel om man inte blir tagen på sängen.
Zombierna finns i flera varianter som är långsamma, snabba, stora, små eller spottar syra. Det finns dessutom väldigt gott om dem och sätter man igång att ha ihjäl dem i stor skala riskerar man en rusning. Då kan man bli anfallen av hundratals på samma gång. För att bli av med monstren finns en speciell kategori uppdrag där det gäller att stänga till deras flyktvägar ned i underjorden. På det hela taget är de nattaktiva zombierna ett smart koncept som skapar ständig omväxling i staden.
Huvuduppdragen består i att aktivera energinoder vilket gör det möjligt att aktivera fyrar vilket i sin tur befriar stadsdelarna. Precis som i det första spelet blir man kraftfullare genom att samla lysande glober som finns utspridda. I tvåan finns det dock några nya sorter, inklusive ett par sorter som man måste jaga eftersom de rymmer när man kommer nära. Andra sätt att öka sina färdigheter är att helt enkelt göra saker eftersom skjutskickligheten går upp av att skjuta folk, bilkörandet genom att köra bil och så vidare. Slutligen finns tävlingar och utmaningar som också ger en färdighetsbonus.
Crackdown 2:s största svaghet är att man inte har tagit några som helst risker med konceptet. Tvåan bjuder på exakt samma sorts lättsamma action som ettan, grafiken ser likadan ut och staden är i princip identisk. Det finns också en radda irritationsmoment som man borde ha kunnat göra sig av med på de tre år som förflutit. Exempelvis är kartan inget vidare och går inte att zooma, systemet för att låsa på mål är ofta knöligt och det finns inte någon berättelse värd namnet. Istället finns en miljö och en situation där man helt enkelt släpps lös. Det känns lite slött att man inte drivit konceptet längre än så.
Irritationsmomenten förändrar dock inte att Crackdown 2 liksom sin föregångare är ett utmärkt actionspel. Konceptet med den stadiga utvecklingen från actionhjälte till superhjälte håller fortfarande, men liksom själva staden så är spelet en intensivare och något mer kaotiskt kopia av sin föregångare. Den som gillade ettan kommer därför att ha lika kul med tvåan och då är Crackdown 2 ett rekommenderat köp. Den som däremot inte har spelat originalet rekommenderas istället att leta upp det i reakorgarna.
Steve Danielsson


































MaD 2010-07-31 07:25:45
Det första Crackdown slog ner som en blixt från klar himmel och tillhör fortfarande en av favoriterna på 360 för mig. Tyvärr så har ingenting utvecklats i 2an, det känns gammalt och utan nya ide'er. Otroligt repititivt också. Köp ettan på rea istället, klart mer värt pengarna! 2 av 5 i betyg, årets besvikelse so far.
Anmäl