Sprängdeg och social kompetens
Alpha Protocol – recension
Publicerad: 2010-06-11
Ett actionrollspel i agentmiljö är ingen dum idé och Alpha Protocol drar sin inspiration från moderna agentmyter som James Bond, Jack Bauer och Jason Bourne. Bakom spelet ligger utvecklaren Obsidian som tidigare har gjort bland annat Knights of the old republic 2 och Neverwinder Nights 2. Spelet har varit under utveckling i åratal och har försenats flera gånger men nu är det dags att kliva i superagenten Michael Thortons välputsade skor.
Alpha Protocol är ovanligt långsamt i starten och det krävs faktiskt en tre, fyra timmars spelande innan historien får fart, men då belönas man med en berättelse som verkligen sticker ut i genren. Till en början verkar det nämligen vara den slitna standardhistorien om hur en amerikansk hjälte räddar världen undan terrorister, men den klichén faller snart i bitar och ersätts av en långt mer dubbelbottnad berättelse. Är man uppmärksam hittar man gott om små satiriska hänvisningar till verklighetens världspolitik, men ingenting skrivs någonsin på spelarens näsa.
Det finns oöverträffade möjligheter att själv påverka historien. Spelaren får nämligen ta massor av beslut som bokstavligen styr hur äventyret utvecklas. På just den punkten är Alpha Protcol vida överlägset andra moderna actionrollspel som Mass Effect 2, Dragon Age och Fallout 3. Baksidan av medaljen är att det kan bli lite rörigt ibland, men känslan av att ens beslut faktiskt styr berättelsen är tillfredställande. Ett annat trumfkort är systemet för relationer mellan rollfigurerna. Hur individer och organisationer ser på ens alter ego påverkas av ens handlingar, men det är inte en enkel skala av sämre till bättre. I vissa lägen kan det nämligen ge fördelar att någon inte tycker om en, varför man ibland tjänar på att avsiktligt reta upp folk.
Det finns flera sätt att påverka en persons inställning till agenten Thorton, dels kan det bero på vad man gör under sina uppdrag men framför allt handlar det om kommunikation. Konversationssystemet är smidigt och har djup. Samtalen löper sömlöst i realtid och ibland får man under några sekunder möjligheten att välja sin attityd i konversationen, exempelvis kan man svara professionellt, skämtsamt eller hotfullt. Alla rollfigurer har sina egna preferenser vilket innebär att man enklare kan manipulera dem om man läser på innan ett möte. Ens relation till olika organisationer är också viktiga. Exempelvis kan flera fraktioner operera inom samma område och beroende på hur mycket de gillar en kan dessa tredje parter vara allierade eller fiender under uppdragen.
Rent praktiskt så får man inte springa omkring fritt i världen utan reser fram och tillbaka mellan gömställen i olika städer. På varje plats får man uppdrag att utföra i valfri ordning. Här kommer relationssystemet in igen, eftersom de flesta uppdrag är lättare om man har goda relationer till rätt människor. Det innebär också att den textinformation man får faktiskt är värd besväret att läsa igenom vilket är ovanligt i genren. Själva uppdragen är antingen infiltrationer eller rena konversationer. Stridsuppdragen består av smygande och skjutande i ungefär samma stil som exempelvis Metal Gear Solid eller Hitman. Banorna är i grunden linjära men erbjuder gott om variation och taktisk frihet. Uppdragen har aldrig några artificiella tidsgränser, när det är bråttom så beror det på något som faktiskt händer omkring en.
Men tyvärr håller Alpha Protcol inte någon jämn kvalitet. Grafiken är slätstruken och känns gammal, såväl tekniskt som konstnärligt. Spelmekaniken är inte så genomarbetad som den borde varit och varken smygandet, skjutandet eller slagsmålen kan mäta sig med genrens storheter. Fiendernas intelligens är lika ojämn, ibland är busarna smarta men ofta reagerar de inte speciellt trovärdigt. Stridssystemet har svårt att hålla balansen och skulle ha behövt finputsas ytterligare. Ingenting är så illa att det förstör spelupplevelsen, men knöligheterna orsakar en del frustrerande ögonblick. Trots långa förseningar så bär Alpha Protocol alla tecken av ett spel som inte blev riktigt färdigt, utan som tvingades till premiär när pengarna tog slut.
Alpha Protocol har en enorm potential och med vassare grafik, en rejäl dos kvalitetskontroll och ytterligare putsande kunde detta ha varit årets spel. Så blev det nu inte, men det som blir kvar är trots allt mycket bra. Är man bara villig att ha överseende med en och annan knölighet och tar sig över den första tröskeln så belönas man med många timmars skön spionunderhållning. För den som gillar smygspel och uppskattar friheten att själv forma spelets berättelse så är Alpha Protocol därmed ett rekommenderat köp även till fullpris. Förhoppningsvis ser någon investerare potentialen och ger oss ett Alpha Protocol 2 som slår världen med häpnad, men till dess är ettan inte alls så illa som det första intrycket kan få en att tro.
Steve Danielsson
Produktfakta – Alpha Protocol
Ålder
Betyg
Premiärdatum
- PC:2010, 28 maj
- Playstation 3:2010, 28 maj
- Xbox 360:2010, 28 maj
Förlag
Produktens webbplats
http://www.sega.com/games/alpha-protocol/
MaD 2010-07-31 07:19:39
Potentialen till ett riktigt kanonspel finns men allt faller platt på en helt bedrövligt genomusel spelkontroll, tyvärr på gränsen till ospelbart i alla actionmoment. Svag 2 i betyg. Hoppas dock på en uppföljare. Gör om gör rätt!!!
Anmäl