Övernaturligt roligt

Ghostbusters - The Video Game – recension

Publicerad: 2009-06-17

Den första Ghostbustersfilmen blev en gigantisk succé då den hade premiär 1984 och idag är serien en ikon. Kombinationen av utmärkta komiker i rollerna, en signaturmelodi som genast hamnade på topplistorna, en klockren design och avancerade specialeffekter visade sig vara ett recept för framgång. För en tid rådde Ghostbustersfeber och folk gick omkring i t-tröjor med filmens logga på. Fem år senare kom uppföljaren Ghostbusters 2 som dock möttes av svalare kritik. Redan i samband med originalfilmen kom det ett spel och sedan dök det upp några till fram till 1993 men sedan dess har spökena fått härja fritt. Nu är det dock slut med det för Ghostbusters The Video Game är här.

Historien utspelas två år efter att den andra filmen slutade. Spelaren får ta rollen av en ny rekryt i spökjägargänget och det dröjer inte länge innan de parapsykologiska krafterna åter släpps lösa i New York. En mystisk chockvåg sveper fram över staden och Ghostbusters får genast fullt upp. Manuset är skrivet av Dan Aykroyd och Harold Ramis som också skrev manus till filmerna. Dialogen är utmärkt och skämten är mycket roliga. Trots att det kanske inte riktigt når upp till den första filmens höjder så har Ghostbusters ett av spelhistoriens mest välskrivna manus och det är en källa till glädje igenom hela spelet. Det är svårt att höra humoristiska spel men här har man lyckats bra.

Spelmekaniskt är detta ett actionäventyr som utgår från gängets gamla brandstation. Därifrån ger man sig ut på uppdrag som visserligen är helt linjära men som bjuder på snyggt designade storstadsmiljöer. I början får spökknäckargänget återse flera platser från den första filmen. Det ger spelaren en chans att uppleva en del av de kända scenerna utan att man för den sakens skull berättar samma historia en gång till. Precis som i filmerna gäller det att trötta ut spökena med sin protonstråle och sedan fånga dem i en speciell fälla. Här har man lyckats mycket väl och spökfångandet känns helt rätt. Ghostbusters är inte något skjutspel utan har en egen spelstil som passar filmerna och temat perfekt. Omväxlingen kommer framför allt av att man ständigt stöter på nya och fantasifulla spöken. Dessutom finns onlinespel där man kan hjälpas att knäcka spöken tillsammans.

I princip hela ensemblen från filmerna är med, undantaget Sigourney Weaver och Rick Moranis som tackade nej. Tur nog saknar man dem inte eftersom Bill Murray, Dan Aykroyd, Harold Ramis och Ernie Hudson räcker bra för att skapa en genuin Ghostbusterskänsla. I synnerhet Murray levererar sin karaktäristiskt torra humor med sedvanlig precision och en del av skämten hör till hans bättre. ”Jag glömmer aldrig ett ansikte när det sitter fast vid... allt det där” påpekar Peter Venkman osmidigt för nykomlingen Alyssa Milanos rollfigur. Figurerna är sig mycket lika från filmerna och hela gänget gör ett bra jobb att återuppliva knäppgökarna från 80-talet. Ingen liten bedrift med tanke på att det har gått två och ett halvt årtionden.

Att spökfångandet kan bli en smula enformigt är lätt att leva med eftersom historien och skämten hela tiden driver en framåt. Äventyret är inte överdrivet långt men det är fullmatat medan det pågår. Att det här förträffliga spelet riskerade att gå i graven då Activision köpte Vivendi och kastade ut det på gatan tyder på ett häpnadsväckande dåligt omdöme. Tur nog var Sony och Atari smartare än så och tog över titeln. Ghostbusters The video game lyckas återuppliva och utveckla denna klassiker med bibehållen humor. Den originella spelmekaniken kombinerat med det ypperliga manuset och det träffsäkra skådespeleriet gör detta till en vinnare. Det rekommenderas helhjärtat både till de som med nostalgi minns filmerna och till yngre spelare som upptäckt denna 80-talspärla i efterhand.

Steve Danielsson