Roligt men tråkigt

Eat Lead The Return of Matt Hazard – recension

Publicerad: 2009-03-23

I Eat Lead tar man rollen av Matt Hazard, en självmedveten actionspelshjälte som var berömd på 80-talet men vars karriär kraschade då varumärket överexploaterades på 90-talet. Nu vill spelbolaget att Matt ska göra comeback men det visar sig att de i själva verket försöker ersätta honom med en ny hjälte efter första banan, varför han tvingas slå sig ur sitt eget spel. Till sin hjälp har Matt en tjej från kvalitetskontrollen på spelbolaget. Deras konversationer står för en hel del av humorn och man passar på att göra satir på så många actionspelsklichéer man kan. Alltihop är naturligtvis en konstruktion för att kunna driva med spelbranschen men utvecklaren har gått så långt att man gjort fejkade produktspecifikationer och paketframsidor på en del av de tidigare ”Hazardspelen”.

Spelmekaniskt är Eat Lead ett skjutspel och påminner en smula om Gears of War. Det gäller att ständigt ta skydd bakom saker och kontrollerna fungerar bra. Fienderna består först av vanliga busar från det aktuella spelet, men snart är det någon som hackar in alla fiender från Matts tidigare spel. Då blir det skönt absurt när man måste slåss med allt från ryska soldater och cowboyar till tvådimensionella nazister och vattenpistolbeväpnade rymdmän. Dessutom slängs det in diverse andra spelfigurer från olika genrer exempelvis en animehjälte från ett japanskt rollspel som bara pratar i textrutor, en trollkarl från ett onlinespel, zombier och så vidare. Det finns alltså en hel del att skratta åt, i synnerhet om man är välbevandrad i olika spelgenrer och kan placera alla referenser rätt. Matt själv är också rätt underhållande med sina extremt billiga kommentarer och beteenden.

Men tyvärr så faller det lite på uppdragen och bandesignen. För det mesta tvingas man skjuta sig igenom långa och enformigt formgivna banor där utmaningen mest består i att de stenkorkade fienderna ständigt rusar omkring som yra höns. Det är möjligt att både bandesign och fiendernas uppförande är menat som en satir på genren men i så fall går det inte fram tydligt nog och roligare blir det inte för det. Eat Lead borde ha varit ett hysteriskt och hämningslöst skjutspel i stil med Serious Sam eller Duke Nukem, men känns oftast som ett avslaget harvande där banorna mest blir transportsträckor mellan skämten. Trots några riktigt roliga situationer och massor av underhållande referenser till spelkultur så är det helt enkelt inte tillräckligt intressant som spel betraktat.

Det här är en kul och originell spelidé. Om det är något som den frustrerande statiska skjutspelgenren behöver så är det just den här sortens nytänkande, humor och självdistans. Det är oerhört skönt att för en gångs skull slippa serveras det vanliga tramset om elitstyrkor och terrorister alternativt rymdsoldater och utomjordingar. Eftersom skämten ofta är utmärkta så har Eat Lead sina minnesvärda ögonblick, men det faller på att själva spelglädjen aldrig riktigt vill infinna sig. Eat Lead The Return of Matt Hazard blir därför en paradox, ett spel som lyckas vara både roligt och tråkigt samtidigt. Det här är ett bra köp till reapris men ska man handla det till fullpris bör man vara synnerligen tänd på idén.